Följ min berättelse och berätta din berättelse! Höj din röst, så höjs andras röster! En röst är mer än ingen röst alls!

Kan kännas patetiskt, varför ska min röst höras?
Klart att den gör!
Jag kan känna att "svensken" av i dag har förlorat sin stolthet och heder i många avseenden!!!

Var är den viking som levt inom oss?

Har "vi" blivit så bekväma att "vi" inte ens ska kunna tänka själva utan låter andras omdömen tänka åt oss...

Jag är innerligt trött på experter som tros sig veta bäst, jag är trött på att höra vad jag ska göra...jag är trött på att få dåligt samvete för att jag råkar tänka fritt, utifrån mitt hjärta, vad jag tror, vad jag vill för mitt eget bästa...

Jag kan tänka mig att min historia är lik din historia...att vara till lags och göra det man åläggs sig att göra för att helt enkelt göra så...

Göra, göra och åter GÖRA!!!

Åt vem?

Inte åt mig iallafall...

Om jag är bitter?

Absolut inte!!!

Men stridslysten...

Jag har haft fullt upp, av den orsaken har det blivit få inlägg på denna blogg.

Jag kan nämna att jag börjar må förträffligt bra med att uteslutit Levaxinet i mitt dagliga liv...det bästa jag gjort!

Eller kan binjuren vara den första orsaken till problemet? Läs artikeln!

Sambandet äggstockar-binjurar-sköldkörtel Skribent: Michael Lam, leg. läkare Det endokrina systemet består av åtta olika körtlar som sitter strategiskt placerade i kroppen. Tre av de viktigaste körtlarna för kvinnor är äggstockarna, binjurarna och sköldkörteln.  Binjurarna, sköldkörteln och äggstockarna styrs via varsin axel: HPA-, HPT- och HPO-axeln (H står för hypotalamus, P för hypofysen och A, T och O för respektive slutorgan – binjurar, sköldkörtel och äggstockar). Hypotalamus signalerar till hypofysen som i sin tur talar om för slutorganen att tillverka hormoner som påverkar resten av kroppen. Slutorganen ingår även hormonellt i andra organsystem via olika nätverk och axlar.  Ett sådant hormonsystem kopplar samman äggstockarna, binjurarna och sköldkörteln till den så kallade OAT-axeln. Det som händer i ett organ kommer därför att ha en fysiologisk, klinisk eller subklinisk effekt på den här axelns övriga organ, vilket innebär att de tre organen är hormonellt beroende av varandra för optimal funktion. Om binjurarna är svaga störs därför ofta även sköldkörtelns funktion, och menstruationscykeln kan bli oregelbunden. På samma sätt kan en underaktiv sköldkörtel försämra funktionen hos binjurarna. Hormonella obalanser i äggstockarna, t.ex. östrogendominans (d.v.s. för högt östrogen i förhållande till progesteron), förvärrar ofta befintlig subklinisk hypotyreos.  Obalanserad OAT-axel    Obalanser i OAT-axeln kan ge mängder av hälsoproblem som är irriterande i sin mildaste form och invalidiserande som värst. De vanligaste besvären vid OAT-obalans ger symtom som visar på samtidig underfunktion i två eller alla tre organen.  Östrogendominans och underfunktion i sköldkörtel och binjurar är ett vanligt scenario. Symtomen kan vara sömnbesvär, trötthet eller kronisk trötthet, ledvärk, träningsintolerans, hjärndimma, sockerintolerans, diabetes, torr hud, frusenhet, låg ämnesomsättning, oförmåga till viktnedgång, PMS, endometrios, oregelbunden menscykel, bröstcystor, oro/ångest, depression och övervikt kring midjan.  Kvinnor som har opererat bort äggstockarna kan ändå ha obalans i OAT-axeln på grund av östrogenobalans eftersom det inte bara är äggstockarna som tillverkar östrogen. Det produceras även i binjurarna och i fettvävnad. OAT-obalans innebär en hormonell obalans som kan vara både klinisk och subklinisk, men som ännu inte erkänns inom den konventionella medicinen. Eftersom den kliniska bilden innefattar flera endokrina systemobalanser finns det inga prover som kan isolera och identifiera det exakta orsaksstället. Det råder alltså ett skriande behov av forskning på det här området.  Vår aktuella förståelse av detta tillstånd kommer därför huvudsakligen från klinisk erfarenhet och olika fallstudier. Därmed måste obalanser i OAT-axeln i nuläget ses som ett kliniskt tillstånd, inte som ett sjukdomstillstånd, som bara ska övervägas när konventionella endokrina, diagnostiska och terapeutiska metoder inte ger önskat resultat och när konventionella utredningar och prover inte är tillräckligt. Eftersom symtomen är så många, överlappande och olikartade, är det lätt att även en läkare med mer holistiskt synsätt blir överväldigad. Det finns en motsvarighet till OTA-obalans hos män som leder till minskad könsdrift och lågt testosteron. Låga nivåer av manligt könshormon påverkar också sköldkörtelns och binjurarnas funktioner.  Östrogendominans och OAT-axeln   Östrogendominans kan öka sköldkörtelbindande proteiner i blodomloppet. Därför kan sköldkörtelblodprover uppvisa normala värden samtidigt som det kan råda brist på sköldkörtelhormon i vävnaderna, vilket leder till subklinisk eller klinisk hypotyreos.  När östrogennivån är hög har binjurebarken svårare att svara på signaler från hjärnan om ökad kortisolproduktion. Östrogen försämrar även binjurefunktionen genom att störa utsöndringen av kortisol från binjurebarken. Hög östrogennivå kan leda till en motsvarande ökning av kortisolbindande globulin som cirkulerar i blodomloppet där det binder till fritt kortisol så att detta inaktiveras.  Passera cellmembranen   Alltså kan en kvinna med östrogendominans ha tillräckligt med totalkortisol i blodet medan hennes fria, tillgängliga kortisolnivå är låg. Eftersom enbart fritt, obundet kortisol kan passera genom cellmembranen och aktivera receptorer inuti cellerna, avtrubbas kortisolets effekt på cellnivå.  Och precis som östrogendominans kan bidra till binjureinsufficiens, kan binjureinsufficiens bidra till östrogendominans. Kortisol tillverkas i binjurebarken av progesteron. Om binjurarna är svaga tenderar kortisolet att vinna över progesteronet, vilket kan ge låg progesteronnivå och därmed relativ östrogendominans.  En ogynnsam feedbackslinga skapas som bildar en ond cirkel. För mycket östrogen i förhållande till progesteron påverkar både sköldkörtelns och binjurarnas funktion, och trötta binjurar och sköldkörtel kan förvärra östrogendominansen. Binjurarna sviktar först   Binjurarnas funktioner brukar vara de första endokrina funktionerna som sviktar när kroppens normala kompensatoriska respons överväldigas av stress. Tyvärr erkänns detta sällan som ett patologiskt tillstånd. Accepterade sociala kompensatoriska åtgärder, t.ex. kaffeintag, maskerar ofta de underliggande problemen när binjurarna lägger in överväxeln för att klara de tidiga tecknen på binjuretrötthet.  Nästa endokrina körtel som påverkas är den insulinproducerande delen av bukspottkörteln. Kroppens blodsockernivåer råkar i obalans och kompenseras tillfälligt genom sug efter läsk och energidrycker, godis och fikabröd. Efter bukspottkörteln kommer sköldkörteln. Trötthet, tröghet, frusenhet och viktuppgång är vanliga förstasymtom som leder patienten till vårdcentralen där hypotyreos ofta diagnostiseras och behandlas rutinmässigt med syntetiskt sköldkörtelhormon. Trots detta kvarstår symtomen över tid hos mer än 70 procent av patienterna som får sköldkörtelmedicin. Efter sköldkörteln uppstår oftast onormal funktion i äggstockarna där östrogendominans är en vanlig följd. Symtomen innefattar då PMS, endometrios, bröstknölar och oregelbunden menscykel. Hormonersättning kan fungera kortsiktigt, men om inte binjurarna kollas upp och behandlas vid behov, kommer patientens respons att avta på sikt. Slutligen påverkas även bisköldkörtlarna, tallkottkörteln, autonoma nervsystemet samt hypotalamus. När det har gått så långt är OAT-axeln i stark obalans.  Binjuretröttheten upptäcks ofta sist, trots att den uppstår först. Dessutom övervägs bara behandling när funktionen är starkt nedsatt, med samtidiga allvarliga störningar i äggstocks- och sköldkörtelfunktion. Och om binjureinsufficiens till slut upptäcks, läggs sällan tillräcklig vikt vid samtidiga obalanser i äggstockar och sköldkörtel. Nyckeln till att åtgärda OAT-obalansen återfinns hos binjurarna, eftersom det är här som kortisolet tillverkas. Vid binjuretrötthet uppstår obalans i kortisolproduktionen som ofta leder till multipel organresistens som kan innefatta både sköldkörtel och äggstockar. Faktum är att binjuretrötthet är en vanlig men ofta förbisedd orsak till sekundär klinisk eller subklinisk hypotyreos. Det klassiska scenariot är att patienten klagar hos läkare på stark trötthet, torr hud, viktökning, låg kroppstemperatur och sömnproblem. Sköldkörtelproverna visar antingen normalt eller högt TSH, normalt eller lågt T3 och fritt T3, normalt eller lågt T4 och fritt T4. Patienten brukar då behandlas med sköldkörtelhormonersättning. En tillfällig förbättring är att vänta, men avtar efter ett tag och symtomen kvarstår. Ibland skrivs för höga doser sköldkörtelmedicin ut för att normalisera till synes suboptimala blodnivåer. Kroppen sätts på överväxel så att den basala ämnesomsättningen höjs. I det här läget kan en befintlig, tidigare dold binjuresvaghet plötsligt visa sig som förvärras till binjureinsufficiens. Antidepressiva läkemedel skrivs ofta ut som en lösning för att kontrollera de nya symtomen eftersom läkaren nu har slut på alternativ. Inte sällan förvärrar detta OAT-obalansen.  Det är viktigt att förstå att optimal binjurefunktionen spelar en huvudroll i den här obalansen. När binjurarnas aktivitet försvagas, uppstår kortisolinducerad resistens hos så gott som alla övriga hormonreglerade organ inklusive äggstockar, sköldkörtel och bukspottkörtel. Få hormoner – t.ex. insulin, progesteron, östrogen och testosteron – har möjlighet att arbeta på optimal nivå när binjuretrötthet föreligger. Den normala negativa feedbackslingan via hypotalamus och hypofysen kan trubbas av och bindande transporthormoner i blod kan störas. Varje hormons förmåga att reglera och anpassa sitt målorgan för att uppnå homeostas försämras därför ofta.  Vanliga symtom är instabilt blodtryck och blodsocker, bipolära tillstånd och oro/ångest som kommer och går, okontrollerbara reaktiva adrenalinrusher, ”hjärndimma”, långsammare ämnesomsättning och oregelbundna menstruationer. Eftersom läkare saknar klinisk utbildning gällande binjuretrötthet, behandlar de bara symtomen på svag sköldkörtel och svaga äggstockar. I ett tidigt skede av binjuretrötthet är kortisolutsöndringen hög eftersom kroppen försöker att neutralisera det konstanta stresspåslaget. Men när för mycket kortisol produceras uppstår många ogynnsamma effekter. Kortisolet blockerar t.ex. cellernas progesteronreceptorer som blir mindre känsliga.  Progesterontillverkningen i binjurarna avtar i förmån för kortisolproduktionen. Som vi sett kan detta ge en obalans mellan östrogen och progesteron där östrogen dominerar – åtminstone relativt. Det är ingen slump att hälsobesvär som kan kopplas till förhöjt östrogen – t.ex. PMS, fibrom och andra besvär som är typiska före klimakteriet – ökar när kvinnor närmar sig 35–40-årsåldern. Många kroniskt sjuka har både låg binjure- och sköldkörtelfunktion. I sådana fall är det viktigt att börja läkeprocessen genom att stötta binjurarna innan man sätter in sköldkörtelhormon. Annars kan den ökade cirkulationen av sköldkörtelhormon belasta de redan svaga binjurarna ännu mer, vilket då kan leda till svår binjureinsufficiens.  En behandlingsplan som bara bygger på att stötta en enskild körtel utan att överväga obalans i organsystemen fallerar ofta och kan till och med göra situationen värre. En behandling som fokuserar på binjurarna först leder däremot ofta till anmärkningsvärda resultat eftersom äggstockarnas och sköldkörtelns hormoner får chans att balansera sig själva när binjurarnas återhämtar sin styrka. Hypotyreos   Hypotyreos kan vara primär eller sekundär. Primär hypotyreos är lätt att behandla genom tillförsel av sköldkörtelhormon. Men om symtomen på hypotyreos kvarstår trots behandling, måste man gå vidare oavsett labbprovernas värden för att hitta orsaken till den låga sköldkörtelfunktionen.  Sekundär hypotyreos beror på nedsatt funktion i ett annat organsystem. Binjuretrötthet är en av de mest förbisedda och dessutom vanligaste orsakerna till både klinisk och subklinisk sekundär hypotyreos.  Låg binjurefunktion leder ofta till låg sköldkörtelfunktion, som vanligtvis visar sig genom höga nivåer av sköldkörtelbindande globulin (TBG), lågt fritt T4, lågt fritt T3, högt TSH samt låg kroppstemperatur. Få läkare har kunskaper om det här sambandet. Lyckligtvis kan sekundär hypotyreos hävas när det underliggande problemet åtgärdas.  Sköldkörteln och OAT-axeln   Sköldkörtelobalans är kanske den mest förvirrande, mest invecklade och svåraste av de endokrina sjukdomarna. Behandling av sköldkörtelsymtom utan fullständig förståelse för de komplexa bakomliggande orsaker som kan kopplas till äggstockar och binjurar fallerar ofta över tid. Eftersom sköldkörteln reglerar ämnesomsättningen påverkar den även kroppens produktion av könshormoner, bl.a. SHBG (könshormonsbindande globulin), prolaktin och GnRH (gonadotropinfrisättande hormon) som alla inverkar på menstruationscykeln och kroppens förmåga att bli gravid. Sköldkörtelhormon stimulerar även äggstockarnas progesteronproduktion. Onormal sköldkörtelaktivitet kan därför skapa störningar i menstruationscykeln hos både yngre och lite äldre kvinnor. Kvinnor med PCOS och infertilitetsproblem har ofta kroniskt låg progesteronnivå. Problemen blir ofta värre dagarna före menstruation.  Obehandlade sköldkörtelproblem kan bidra till infertilitet, PMS och klimakteriesymtom. Eftersom sköldkörtelhormon har likheter med vissa metaboliter av östrogen och progesteron kan receptorer för sköldkörtelhormon både blockeras och främjas av östrogen och progesteron.  Obalans mellan sköldkörtelhormon T3 och T4 kombinerat med obalans mellan östrogen och progesteron kan efterlikna klimakteriesymtom och leda till många olika symtombilder ifråga om humör, temperaturreglering, kvarhållande av vätska, energinivå och sömnkvalitet. Kvinnor med normala TSH-värden kan faktiskt lida av subklinisk hypotyreos utan att veta om det.  Sköldkörteln har också en nära koppling till binjurarna. När binjurarna är svaga minskar deras förmåga att hantera stress och energireserverna blir lidande. För att öka överlevnadschansen tvingar binjurarna kroppen att nedreglera energiproduktionen på olika sätt. Med andra ord minskar ämnesomsättningen för att spara energi: kroppen behöver vila.  Labbprover av T4 och T3 kan därför vara normala samtidigt som de klassiska symtomen på hypotyreos är uppenbara med konstant låg kroppstemperatur och nedsatt ankelreflex. Alternativt kan blodproverna visa låga nivåer av fritt T4 och fritt T3 medan TSH-värdet är normalt eller förhöjt. I bägge fallen är sköldkörtelbehandling med syntetiskt T4- och T3-hormon utan att först överväga binjurestöd ett vanligt misstag som kan leda till att OAT-obalansen ökar. Orsakssambandet är enkelt. Behandlingen med sköldkörtelhormon ökar ämnesomsättningen, vilket är detsamma som att försätta alla kroppens system på överväxel vid en tidpunkt då kroppen försöker vila genom nedreglering.  Den här överlevnadsmekanismen går alltså ut på att minska – inte öka – nivåerna av T4 och T3. Medicineringen står i rak motsats till kroppens överlevnadsstrategi och i många fall kan den liknas vid att hälla olja på öppen låga. Binjurar som redan är på gränsen till utmattning klarar inte att kompensera belastningen från den ökade energiproduktionen.  Sköldkörtelmedicinering under sådana förhållanden kan leda till en tillfällig men oftast kortlivad symtomförbättring och energistegring. Tröttheten kommer sedan tillbaka när sköldkörtelmedicinen underminerat den redan befintliga binjuretröttheten och påskyndar ofta binjureutmattningen. Tröttheten fortsätter att öka långt utöver de inledande symtom som medicineringen var avsedd att åtgärda. Det enda som hjälper är att öka dosen eller byta till kraftfullare sköldkörtelmedicin.  Men vad händer då i kroppen? Även om värdena för T4, T3 och TSH kan förbättras uppvisar patienten ingen symtomförbättring, ofta tvärtom. Läkaren kan vilseledas av de "förbättrade" labbresultaten och tro att man är på rätt väg. Om värdena för FT4, FT3 och rT3 inte vägs in i den kliniska bilden får man ingen kännedom om hur sköldkörtelmedicinen fungerar på cellnivå.  Kroppens rop på hjälp fortsätter att genljuda i form av låg kroppstemperatur, medan läkaren kanske fortsätter att öka dosen av sköldkörtelhormon. Det här tillvägagångssättet kommer inte att fungera långsiktigt och medicineringens oavsiktliga negativa effekter på binjurarna överstiger snart dess fördelar för sköldkörteln.  Medan binjurarna fortfarande fungerar kommer de att fortsätta att nedreglera så mycket de bara kan och trubbar därmed av kroppens respons på sköldkörtelmedicinen. Till sist är patienten så överlastad med sköldkörtelhormon att biverkningar som hjärtklappning och darrningar uppstår medan tröttheten och känslan av tröghet ligger kvar. Personer med hypotyreos som inte blir bättre av sköldkörtelmedicin bör alltid överväga binjuretrötthet som en möjlig bakomliggande orsak till underfunktionen. En normalisering av binjurefunktionen i sådana fall är nyckelbehandlingen och leder ofta till spontan tillbakagång av symtomen på hypotyreos. Ju snabbare binjuretröttheten åtgärdas, desto snabbare kommer symtomen på hypotyreos att förbättras. Det är dock viktigt att observera att sköldkörtelprover kommer att visa på fortsatt låg funktion under en tid medan binjurarna återställs på grund av en fördröjande effekt.  TSH-värdet kan vara fortsatt högt och ligga utanför det normala intervallet medan fritt T3 och fritt T4 är låga. Den här fördröjningen kan vara i flera månader. Men efterhand som binjurarna återställs förbättras patientens kliniska tillstånd med normal kroppstemperatur, ökad energi, minskat behov av sköldkörtelmedicin och förbättrad viktkontroll.  Samtidigt som det är viktigt att ge binjurarna primärt fokus hos patienter med nedsatt binjure- och sköldkörtelfunktion, är det viktigt att inte abrupt sluta med sköldkörtelmedicinering (eller annan behandling med naturliga körtelextrakt eller örter som har stimulerande effekt) utan läkares vägledning.  Om man tvärt slutar med medicinerna kan mycket olustiga abstinenssymtom uppstå och i sällsynta fall kan binjuretröttheten förvärras. Den bästa kliniska strategin är att ge binjurarna stöd och näring och låta sköldkörtelfunktionen förbättras på egen hand. Den sämsta strategin vid binjure- och sköldkörteldysfunktion är att bara fortsätta att öka sköldkörtelmedicineringen. Följden kan bli att patienten blir beroende av den starka medicinen samtidigt som man lider av symtom på förgiftad sköldkörtel, t.ex. hjärtklappning. Man är då konstant trött och orolig under dagen men samtidigt för uppskruvad för att somna på kvällen.  I sådana fall fortsätter binjurarna att svikta och nedreglera kroppens funktioner för att spara energi. Detta är ingen ovanlig situation, men ignoreras fortfarande. En sista punkt som är viktig att observera är att försök att gå ned i vikt ofta misslyckas när det råder OAT-obalans på grund av den underliggande metaboliska rubbningen. Den goda nyheten är att när balansen i OAT-axeln återställs kommer viktminskningen ofta naturligt. Att sätta viktminskning som en högsta prioritet är därför ingen bra strategi i dessa lägen. Nedsatt sköldkörtel- och binjurefunktion och OAT-obalans   Trots att symtom på samtidig låg binjure- och låg sköldkörtelfunktion inte alls är ovanlig, uppmärksammas inte sambandet i den konventionella medicinen. Personer som diagnostiseras med hypotyreos efter en traumatisk eller starkt stressande händelse, t.ex. en olycka, en infektion, en komplicerad graviditet eller ett känslomässigt trauma som skilsmässa eller nära anhörigs dödsfall, bör vara särskilt uppmärksamma om sköldkörtelmedicinering inte hjälper. Personer med dålig reglering av kroppstemperaturen tycks vara mer benägna att tillhöra den mixade orsaksbilden med symtom på både binjuretrötthet och hypotyreos. Detta är särskilt vanligt hos personer med OAT-obalans som har konstant låg kroppstemperatur mellan 33 och strax under 37 grader.  De kan också vara känsligare för den omgivande temperaturen och känna sig varmare än normalt när det är varmt och frysa mer än normalt när det är kallt. De lider även av trötthet, torr hud och viktuppgång.  Patienten med blandad orsakstyp är svårast att bota. Man bör börja med att uppmärksamma binjurarna eftersom de utgör nyckeln till den fortsatta läkningen. Om binjurefunktionen normaliseras kan symtomen på hypotyreos i dessa fall ofta minska eller försvinna helt. Dominans hos en viss axelkomponent   Vid OAT-obalans är det vanligt att en axelkomponent dominerar och därför är mer problematisk. Den komponenten återspeglar oftast det organsystem som är konstitutionellt svagast och alltså mest skadat. Exempelvis kan symtomen på subklinisk hypotyreos vara svårare jämfört med störningar hos binjurar och äggstockar. Personer som uppvisar klinisk sköldkörteldominans har oftast mycket låg fysisk energinivå utöver de klassiska tecknen på hypotyreos – t.ex. torr hud och oförmåga att gå ned i vikt. Tröttheten är deras främsta besvär. De är för trötta för att bry sig om PMS eller depression även om dessa symtom också finns och kan ge läkaren ledtrådar.  De flesta inom sjukvården tenderar dock att missa dem om de inte har kunskap om nedsatt binjurefunktion, utan tror att hypotyreos är det enda problemet. Den binjuredominanta typen lider ofta av känslomässiga besvär som oro/ångest och irritabilitet. De är också trötta, men tröttheten är oftast inte lika besvärlig som den känslomässiga berg- och dalbana som dessa personer hamnar i. Personer vars äggstockar är den dominanta körteln brukar uppleva stora problem med hjärndimma och minnesbesvär utöver PMS och andra symtom på östrogendominans.  Att ta reda på vilken av OAT-axelns körtlar som är dominant är viktigt när man lägger upp ett återhämtningsprogram eftersom rekommendationerna för näringsintag, kost och övrig livsstil skiljer sig åt mellan grupperna. Exempelvis brukar naturlig GABA (eller GABA-höjande näringsämnen, red. anm.) vara effektivt för att öka sömnkvaliteten hos binjuredominanta personer. Men det fungerar inte alls lika bra som 5-HTP för sköldkörteldominanta personer. Varje näringsämne har sin unika väg och måste matchas med rätt orsaksproblem för att uppnå maximal effektivitet.  När det gäller kosten brukar sköldkörteldominanta må bra av främst vegetarisk mat med ökad andel fiber för bättre matsmältning och upptag, medan äggstocksdominanta har mest fördel av en kost med mycket protein i förhållande till kolhydrater.  Binjuredominanta mår ofta bäst av en balanserad kost som lutar lite mer åt protein och fett plus fler mål per dag för att få bukt med hypoglykemi. Personer med en blandad typ behöver en kombination av ovanstående.  Gällande motion är sköldkörteldominanta ofta bäst lämpade för rytmisk, taktfast träning som löpning eller simning. Äggstocksdominanta mår bäst av mildare och mentalt fokuserad träning som yoga. Den binjuredominanta typen är svårare eftersom den kan delas in i två huvudkategorier – personer med hög binjurefunktion och personer med låg binjurefunktion.  Ansträngande träning är ofta fördelaktigt för personer med hög binjurefunktion eftersom den hjälper dem att bränna bort överskottsadrenalin.  Personer med låg binjurefunktion bör tvärtom ofta undvika träning tills kroppens reserver är återställda genom rätt näring och kost. Sedan kan en gradvis upptrappning av isometrisk (statisk) och isotonisk (dynamisk) träning inledas. Men det kan också hända att den dominerande typen förändras under återhämtningens gång så att en sköldkörteldominant person t.ex. övergår till att vara binjuredominant. Detta kan uppstå när sköldkörtelfunktionen förbättras eller om man har akut binjureutmattning som överväldigar sköldkörteln.  Genom att ta reda på vilken komponent som är dominant under läkeperioden kan rätt behandling prioriteras med rätt naturligt stöd vid rätt tidpunkt. Självhjälp eller den standardiserade "shotgun"-metoden utan noggrant övervägande av körteldominans och uppföljning av förloppet leder ofta till fördröjd eller utebliven läkning. Översättning: Helene Sandström Den här förkortade versionen har översatts med tillstånd av Dr. Michael Lam ("författaren") för Näringsmedicinsk Tidskrift. Författaren har inget ansvar för översättningens riktighet, utan ansvaret ligger helt på översättaren. Originalartikeln finns att läsa på engelska i oförkortad form på www.DrLam.com This abridged version is translated in full with permission of Dr. Michael Lam (the “Author”) by the Swedish Journal of Nutritional and Functional Medicine. Sole responsibility for the accuracy of the translation rests with the translator and the Author assumes no responsibility for the accuracy of translation. The original complete unabridged article in English can be viewed at www.DrLam.com Michael Lam, leg. läkare och medlem i American Board of Anti-Aging Medicine, är specialist inom preventivmedicin. Han är författare till ett stort antal artiklar samt följande böcker: Five Proven Secrets to Longevity, How to Stay Young and Live Longer, Estrogen Dominance – Hormonal Imbalance of the 21st Century och Beating Cancer with Natural Medicine.

Levaxinet

Syntetisk sköldkörtelhormon

Här är den!

Levaxinet som inte jag har tålt under dessa år sedan 2008 fram till 2013. I eget bevåg avslutade jag helt denna medicin då läkaren höjde med ytterligare 25 mg, från 125 mg dagligen till 150 mg. Jag började må ännu sämre, en fullständig tung depression som var vändningen för mig!

Detta var under jullovet 2012.

 

Jag beslutade att det fick vara nog med galenskaperna, jag slutade tvärt och fick abstinensbesvär i form av depression. Det höll i sig någon dag, och jobbigt var det men plötsligt vände det och jag mådde bättre, mycket bättre.

Då förstod jag att Levaxinet har varit boven i dramat under hela tiden!

Jag vill markera för er läsarna att Levaxinet kan säkerligen fungera på andra människor men för mig är den ett gift!

Jag återkommer med berättelsen senare!

 Bakgrundsfakta om Levaxinet:

Se även länk till  www.hypo2.info

Levaxin (T4), Euthyrox (T4) och och tilläggspreparatet Liothyronin (T3) är de läkemedel som skrivs ut mot hypotyreos i Sverige.

 För många fungerar de tillfredsställande, dock inte för alla. Det verkar som att personer som lider av en hypotyreos som inte går att avläsa i blodprovet, i högre grad än hos hypotyreospatienter där man finner avvikande blodprovsvar, behöver tillägg av Liothyronin för att återfå hälsan.

 För en del drabbade krävs NDT ( Naturligt sköldkörtelhormon) för att de överhuvudtaget ska kunna klara vardagen. Många patienter som bytt från Levaxin till NDT, upplever att de blir av med symtom som de inte ens visste att de hade, då de trodde att egenskapen var en del av dem själva som skulle vara så. 

En svensk pilotstudie från 2010 visar att omvandlat T3 från Levaxin (Levaxin består av T4 och det förutsätts sedan att T4 ska omvandlas till det aktiva T3 i kroppen) inte passerar blodhjärnbarriären. Detta skulle kunna vara en förklaring till varför vissa inte klarar sig på enbart Levaxin.

Se pilotstudien här: http://www.hypo2.info/component/content/article/155-levaxin-passerar-inte-blodhjaernbarriaerenhttp://www.hypo2.info/component/content/article/155-levaxin-passerar-inte-blodhjaernbarriaeren Det finns också dem som mår bättre på Levaxin än på NDT.

Euthyrox innehåller samma aktiva substans som Levaxin (levotyroxin), men är enklare att dela i mindre bitar än vad Levaxintabletten är.

Ett argument som ofta anges för att inte skriva ut NDT är att hormonmängderna i NDT anses vara instabila. Det stämmer att NDT-preparat emellanåt blivit återkallade på grund av detta, men problemet är absolut inte för NDT enkom utan även de syntetiska preparaten återkallas emellanåt på grund av instabilitet. Nu senast t ex Liothyronine i USA (maj 2010).

Hypotyreos Naturlig Behandling Video

Videon presenterar olika naturliga behandlingar utan syntetiska mediciner såsom t ex Levaxin. Det går att påverka sköldkörteln positivt med bra mat, ändra på sin livsstil utan stress och mycket annat...

Ju mer kunskap man försöker ta till sig ju mer stärkt blir man om vad som är rätt och fel...desto mer kan man ifrågasätta läkarvetenskapen i deras kunskapsnivå!

Nilla

Svenska läkare som behandlar ”hypotyreos typ 2” av Mats Reimer

Mats Reimer är barnläkare i Mölnlycke. Bloggen diskuterar ofta alternativmedicin i svensk sjukvård, men också pediatriska frågor som allergi eller neuropsykiatri och evidensen för vården i vardagen. 
Följ hans blogg på http://www.dagensmedicin.se/blogg/mats-reimer/svenska-lakare-som-behandlar-hypotyreos-typ-2/




Alla läkare har fått utbildning om diabetes mellitus typ 2. Men de flesta svenska läkare har aldrig hört talas om hypotyreos typ 2. De som hört om det har förmodligen blivit presenterade för diagnosen av någon patient som ställt den på sig själv och önskat behandling trots normala värden på TSH och fritt-T4.

Jag har letat på nätet och hittat en finsk och ett fåtal svenska läkare som trots en avsaknad av vetenskapliga studier ändå tror att diagnosen hypo2 finns. (Antal artiklar i trovärdiga tidskrifter är lika med noll.)

 Vad jag förstår motiverar dessa kollegor diagnosen enbart med patientens rapporterade symtom, eller genom att klämma på överarmen och upptäcka vad man anser vara myxödem, eller genom att sända prover till Scandlab för en urinanalys av T3/T4 för 1895 kronor. (Detta är inget prov som används av sjukhusens endokrinologer).

En del läkare laborerar med egna normalgränser på TSH, och betraktar värden över 2,5 som för höga. Jag har fått lära mig att när en kvinna med riktig hypotyreos (”typ 1”) blir gravid skall man helst dosera upp Levaxin och sikta på TSH under 2,5 för att vara helt på den säkra sidan så att fostrets hjärna garanterat inte får för lite hormon. Men det är inte denna låga gräns som används när man skall ställa diagnosen i första vändan.

Bo Wikland som har mottagning på Läkarhuset vid Hötorget lär enligt intervju på en nättidning anse 2,5 som normalgränsen för TSH, och rapporterar patienten symtom förenliga med hypotyreos rekommenderar han att man går vidare med antikroppsanalyser och/eller finnålsbiopsi även vid normala TSH. Hittar man där något tecken till autoimmunitet skulle det motivera behandling, som hos denna patient som skrev på ett nätforum 2009-04-02:
”Efter en allmän genomgång av vissa symptom och blodtrycksmätning gick vi igenom blodproverna som togs förra gången på Sophiahemmet. Det visade sig att alla prover var normala... förutom att antikroppar (Tg-ak) hade ett värde på 100 där referensen är <4,1! Får jag säga YES!?

 Enligt Bo's uppgift menar Socialstyrelsen att man aldrig sätter in Levaxin om TSH, f-T4, f-T3 är inom referensramen, och om jag förstod rätt oavsett symptom. Bo verkar vara av annan åsikt (vem är förvånad), och menar på att förhöjda värden av antikroppar ändå tyder på att något är fel. Det var väl på något sätt motiveringen till att skriva ut Levaxin på prov under 6 veckor för att se om jag känner mig bättre.”

Enligt professor Ernst Nyström som skriver på Internetmedicin är det uppåt 20 % av friska kvinnor som har anti-TPO medan ”bara” 2-3 % utvecklar hypotyreos. Påvisbara autoantikroppar är inte nödvändigtvis förenat med sjukdom. Anti-TG (tyreoglobulin) tycker Nyström inte är indicerat i hypotyreosutredningen, anti-TG mäts vad jag förstår främst när man vill säkert bestämma TG-nivån vid uppföljning av tyroideacancer (men jag kan har fel, det är inget prov jag brukar ta på någon av mina patienter).

En del svenska patienter som inte kan få sin vanliga doktor att tro på hypotyreos, eller som inte kan få doktorn att skriva ut torkad svinsköldkörtel istället för Levaxin vänder sig till en läkare i Finland. Karin Munsterhjelm i Ekenäs är allmänläkare, men verkar delvis utanför skolmedicinen med behandling av amalgamsjuka, elallergi, hypotyreos typ 2 och en tro på ortomolekylärmedicin (dit hon vad jag förstår räknar svinsköldkörtel).

Enligt Helsingborgs Dagblad finns en allmänläkare i Ängelholm som berättar att hypotyreos är en folksjukdom och refererar till uppgifter om att 40-50 % av befolkningen i USA lider av för låg ämnesomsättning. Antingen ” hypotyreos typ 1, som kan fastställas med blodprov, eller den mer dolda varianten, typ 2 som inte syns i blodtester på grund av att felet ligger på cellnivå ”.

Samma tankar framförs av en professor Karl E Arfors: ”Värdet på TSH gäller kanske vid primär hypotyreos – men icke vid hypotyreos typ 2 – som är ett omvandlingsproblem i den perifera vävnaden – när vanligen inte tillräckligt T3 bildas.” Professor Arfors verkar mena att hälften av Sveriges kvinnor över 40 år borde få tillskott av tyroideahormonet T3. Arfors tror jag inte jobbar kliniskt, och den antroposofiske läkaren Einar Berg får inte längre skriva några recept, men han föreläser åt Scandlab om hypotyreos typ 2.

En av de svenska läkare som däremot ofta behandlar hypo2 är Britt-Marie Toregard som sadlat om från kosmetisk kirurgi och botox till att behandla upplevda hormonproblem. Enligt vad hon berättat för Olle Haglund hade hon för ett år sedan ställt diagnosen hypo2 på runt 150 patienter (de flesta med helt normala värden på TSH) och hjälper inte behandling med T4 lägger hon till T3. Skulle inte det hjälpa ”kan det bero på att binjurebarksfunktionen är för låg” och då läggs lite kortison till. Och hjälper inte det heller kan patienten vara utsatt för ”en möjlig toxisk inverkan av miljögifter och därför behöva någon form av detoxifiering”.

T3/T4 och kortisol är livsnödvändiga hormoner och har man allvarlig brist på dem blir man svårt sjuk. Men även för höga nivåer av dessa hormoner leder till sjukdom, så att ordinera Levaxin eller Prednisolon kan faktiskt vara farligt. Jag förstår att de ”hypo2-patienter” som söker en förklaring till sin trötthet och andra symtom inte mår bra, och att de inte känt sig hjälpta av tidigare läkare som inte hittat något fysiskt fel. Men att ge dessa patienter hormonpreparat på lösa boliner är inte att handla enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Man kanske till och med skulle kunna likna det vid vanvård?

Mats Reimer

Generell översikt av Sköldkörtelsymptom

Obalans i sköldkörteln kan orsaka trötthet. Den producerar flera olika hormoner som bland annat är viktiga för kroppens ämnesomsättning, värmeproduktion och kalciumomsättning. Hormonproduktionen styrs från hjärndelen hypotalamus och hypofyskörteln.

Symtomen brukar vara diffusa och komma smygande under en längre tid. Det leder ofta till att det dröjer lång tid innan man får en diagnos. Trötthet, humörsvängningar, sömnsvårigheter, problem med vikten, mensrubbningar och krånglande mage – allt detta kan tyda på sjukdom i sköldkörteln. Alla dessa symtom kan även vara symptom på många andra saker vilket gör att det kan ta lång tid innan man kan fastställa orsaken och börja en behandling. Stress, depressioner, klimakteriebesvär och familjeproblem kan vara andra orsaker som ger dessa symtom.
Att under en kort period ha för låga eller höga värden gör ingenting. Det är om man har en obalans under en längre tid som det finns orsak att oroa sig. Man har funnit att det finns flera olika anledningar till att ha obalans, en av de vanligaste är autoimmuna processer. Det betyder att immunförsvaret går till attack mot kroppens egna celler. Denna process bildar då antikroppar som kan störa sköldkörtelns produktion av hormoner.

Sköldkörtelproblematik har en ärftlig faktor och risken är två till tre gånger större att drabbas av det om dina föräldrar har problem.
Stress påverkar problemet men det är oftare en livskris som utlöser faktorn. Dödsfall i familjen, skilsmässa, arbetslöshet eller allvarlig sjukdom är faktorer som kan utlösa.
Sköldkörtel problem är en folksjukdom som drabbar två till tre procent av befolkningen och är speciellt vanlig hos kvinnor. Troligen har det kvinnliga könshormonet gulkroppshormon (progesteron) att göra med att det är speciellt vanligt hos kvinnor.
Det är sällan en livshotande sjukdom men den påverkar livskvaliteten . Det kan i vissa fall var farligt då äldre personer kan drabbas av hjärtflimmer och skelettet urkalkas då ämnesomsättningen påverkas.

Hypertyreos-överfunktion av körteln.
Tyreotoxikos, Hypertyreos eller ”giftstruma” är samlingsnamn på flera sjukdomar som kännetecknas av att sköldkörteln producerar för mycket hormon. Det är inte någon förgiftning utan snarare en överproduktion av kroppens naturliga hormon.

Symtom
Ämnesomsättningen höjs i kroppen pågrund av den ökade hormontillförseln. Vanliga problem är övernaturlig trötthet, rastlöshet, nervositet och oro. Mycket svettningar även i kalla rum. Att få hjärtklappning och känna sig darrig i kroppen. Att hela tiden känna sig hungrig, äta bra men ändå tappa i vikt.
Andra vanliga symptom är:
•    Oro
•    Rastlöshet
•    Nervositet
•    Humörsvängningar
•    Sömnsvårigheter
•    Flackande tankar
•    Trötthet
•    Ökad aptit
•    Viktnedgång
•    Lösare avföring
•    Darrningar
•    Muskelsvaghet
•    Högt blodtryck
•    Snabb och ofta oregelbunden puls
•    Varmsvettningar
•    Huden känns tunn, slät, varm och fuktig

Ögonsymtom
•    Tryck och gruskänsla
•    Svullnad
•    Ökat tårflöde
•    Känslighet för ljus och drag
•    Ömhet vid blickändringar
•    Ögonglans
•    Vidgad ögonspringa
Utstående ögon


Diagnos
•    Blodprover, man mäter bland annat blodkoncentrationen av olika Sköldkörtelhormoner, hos en del patienter kan man även finnas antikropparna TSAb.
•    Tyreoideascintigrafi, detta innebär att patienten får en intravös injektion av en låg dos radioaktiv markersubstans, och efter en kort väntan på ca 15 min tar man bilder med en gammakamera.
•    Finnålspunktion, celler från sköldkörteln sugs ut och undersöks under mikroskåp.

Behandling
•    Mediciner Det finns mediciner som hämmar tillverkningen av hormoner så att det blir en bra balans i kroppen. Det dröjer ett par veckor innan medicinen får full effekt och man brukar därför  komplettera med betablockare. Betablockare minskar symtom som hjärtklappning, rastlöshet och oro. Den påverkar inte hormonproduktionen och inte sjukdomsförloppet.
•    Operation Speciellt hos unga brukar det vara svårt att påverka med medicin då hormontillfärsen är stor och körteln ofta förstorad. I dessa fall brukar man operera bort större delen av den förstorade körteln.
•    Radioaktivt jod, patienten får dricka en viss mängd av en lösning som innehåller radioaktivt jod. Den samlas i den förstorade sköldkörteln som därmed utsätts för radioaktiv strålning. På så sätt ska en lagom stor del av sköldkörteln förstöras och hormontillverkningen ska bli normal. Effekten kan man märka efter några veckor eller månader.
Vilken metod som passar bäst beror på grad av fel och patientens hälsa och ålder.


Hypotyreos- underfunktion i sköldkörteln
Hashimotos tyreoidit är de vanligaste orsakerna till underfunktion av körteln. Det är en form av Kronisk inflammation, det är också en autoimmun sjutom vilket betyder att det egna immunförsvaret attackerar sköldkörteln. Här skadas sköldkörteln av antikroppar så att hormonproduktionen minskar.

Symtom
Ämnesomsättningen saktar ner. Kroppen går på sparlåga, allting känns trögt. Man blir utmattad av minsta ansträngning och känner sig ständigt trött hur mycket man en sover. Aptiten minskar och vikten ökar, man känner sig frusen oavsett hur mycket kläder man har på sig.
Andra symptom är:
•    Håravfall
•    Torrt och sprött hår
•    Gulblek, sträv och skrovlig hud
•    Svullnad i ansiktet, särskilt kring ögonen
•    Täppta tårkanaler
•    Gruskänsla i ögonen
•    Dålig svettningsförmåga
•    Värk, stelhet, svullnad i leder
•    Långsamma reflexer
•    Heshet
•    Förstoppning
•    Långsam puls
•    Hjärtförstoring
•    Andfåddhet
Menstruationsrubbningar

Diagnos
•    Blodprover man mäter bland annat blodkoncentrationen av olika Sköldkörtelhormoner. Analyser görs av  ämnesomsättningshormoner, T3och T4 och av TSH, det hypofyshormon som reglerar körtelns aktiviteter.
•    Finnålspunktion, celler från sköldkörtelns sugs ut och undersökt under mikroskop.
•    Palpera Läkaren känner på körteln.

Behandling
Man behandlar i första hand med Tyroxin för att ersätta bristen av sköldkörtelhormon.
I vissa fall ges även kortison mot inflammationen.

Riskgrupp
•    Nära släkt till personer med störd ämnesomsättningen eller andra Autoimunnasjukdomar, som kronisk reumatism och insulinkrävande diabetes.
•    Kvinnor i övergångsåldern.
•    Kvinnor som precis fött barn.
•    Rökare
•    Personer som behandlats med Litium.
•    De som utsatts för radioaktiv strålning.





Fakta hämtat från Elisabet och Internetmedecin.se

Förbannad!

Året 2008

 

 Började mitt helvete!
 Och som skulle hålla på ända fram till detta år och fortfarande gör....men det positiva är att NU vet jag varför jag mått som jag gjort...och det kan göra mig vansinnigt FÖRBANNAD och lättad över att snart är det över...

Jag vill, med min erfarenhet, min kunskap, min plåga som jag gått igenom, informera och göra min röst hörd och förhoppningsvis få andra att "tänka till" att någon som läser detta, kanske får en hint att förstå att även ni kanske är drabbad av samma sak men inte förstått orsaken till varför!!!

Vad är då problemet?

Det stora problemet är en medicin som heter LEVAXIN!!!

En medicin, enligt läkarkåren, är en liten syntetiskt tablett som ersätter ett hormon i sköldkörteln, den så kallade T4 hormonet.

Den ska vara helt ofarlig och ska alltså hjälpa till med T4 hormonet som sköldkörteln själv inte kan, orkar eller av andra bakomliggande faktorer inte orkar producera själv!

Jamen det låter ju bra och inte så farligt!

Vad är då problemet?

Det stora problemet är att det är det som är problemet!

Ingen tror att LEVAXINET är ett problem utan tvärtom!

Dock får man otroligt många fler biverkningar av LEVAXINET när man väl börjar med det än innan! 

Jag själv har lidit kopiöst av att tillsätta LEVAXIN i min kropp utan att förstå varför jag jag mått som jag mått!

Jag har förlorat många timmar på att må mentalt dåligt helt i onödan på grund av okompetenta läkare som är uppköpta av läkemedelsbolagen!

Därför kallar jag min blogg för just "LEVA-XIN KILLS"...ett hårt ord! Men jag menar vartenda ord i namnet...om inte jag förstått allvaret med biverkningarna av  denna lilla tablett...har jag säkerligen dött en förtidig död!

Jag är en överlevare, ifrågasättande och en som inte nöjer mig med ett svar utan gör egna undersökningar...

Dock har det tagit för många år att komma till detta stadium, men hellre denna tid än en tid för evigt med ett liv i ett helvete...inte bara för mig utan även för mina närmsta runtomkring mig!

Jag vet med säkerhet att den enda man kan lita på är sig själv och sina egna omdömen och val! Lita  ALDRIG på sjukvården...

Gör dina egna ärenden, gå aldrig andras ärenden...
Följ ditt hjärtas svar, det är det enda rätta!

Följ min berättelse och berätta din berättelse!
Höj din röst, så höjs andras röster!
En röst är mer än ingen röst alls!


Ge varandra stöd och styrka, det behövs i detta kalla samhälle av i dag!


Jag kommer att ge historik, vetenskapligt från båda sidor, de som är emot Levaxin och den vetenskap som är för Levaxin...bådas sidor ska höras och sen är det upp till var och en att göra sina egna val...precis som när det gällde att ta svinvaccinationen!

Det fanns hur mycket information som helst  att hämta hem via nätet, de som var emot och de som var för denna vaccination!

Det är här det egna kloka omdömet kommer till hands!


Nilla